En dag år 1975

Händelse för 44 år sedan.

I dag stod jag och barnbarnet och väntade vid övergångsstället i Vasa stad. Han blev fingerfärdig medan vi väntade på gröna gubben och spekulerade över hur han skulle göra för att trycka på knappen för att fotgängare skall gå över.

Alltid när jag går över det övergångsstället i stan, drar jag mig till minnes hur det var då jag hade bråttom, skulle spara tid för att hinna till skolan. Jag hade en håltimme och skulle uträtta ett ärende, tyckte jag kunde snabbt springa över fast röda gubben visade upp sig.

Det gick bra ända tills jag kom över, då dök herr poliskonstapel upp från ingenstans och bad mig följa med i (mustamaja)  som vi säger, på svenska polisbilen.

Det kändes väldigt, väldigt pinsamt, jag hade smitit över olagligt, inga bilar som syntes till. Det ser jag folk som gör ännu och det ser ut att gå bra. Men jag lärde mig på en gång och aldrig mer!

Böterna blev inte kostsamma eftersom jag var studerande, blott 18 mark. Det var inte för beloppet men jag kände hemsk obehag att vara tvungen att sitta i patrullbilen.

Till lektionen kom jag försent. Så var den dagen. Nu för tiden går jag rätt sällan i stan, men händer det och mot den positionen, påminns jag alltid om det. Varför jag hade så bråttom och inte kunde ha sparat ärendet till ett mera passande tillfälle kan jag ju alltid undra.

Bråttom till skolan och samtidigt gick jag i livets skola.

Rose

Sjöjungfrun och stenen

Dagen är slut, kvällen anländer. Jag sitter fridfullt i nattens tysta timmar, beskådar vår vackra utsikt vid sjön. Plötsligt dyker sjöjungfrun upp framför mina ögon.

Hur länge har den funnits där, har jag bara inte sett den. Stenen har funnits där i oändlighet – före vår tid.

Ett svallande ljust långt hår, två mörka ögon, en leende mun och kroppen som försvinner sakteligen nerför stenen som i en fena.

Kan ni se sjöjungfrun?

Bra plats att dricka kaffet i skydd för nordanvinden.

Det var en populär lekplats när barnen var små. Sprungit upp och rutschade ner på andra sidan. Den tiden var stenen fullspäckad med leksaker, servisar, ofta blev vi bjudna på någonting ätbart som barnen hade hittat i naturen.

Njuter av brasans värme och sprakande ljud.

Efter en mulen och duggregnig dag gick solen ner långt borta i havet.

Naturens under!

Rose

En vecka


Barnbarnet kom och for. Vi har umgåtts, simmat och haft roligt. Vi ses snart igen!

Känner mig trygg när jag ser där hon sitter i tågvagnen – där var lugnt, såg städat ut när människorna steg in i tåget, alla fullt uppsatta med sitt.

Vi hade kontakt och allt hade gått. Helt okej!

Midsommar rosen blommar, är full av blom och doftar så, God!

Nu regnar det.

Trevlig Midsommar!

Rose

Adjö vinter

Andas in ljuva dofter av sommar och blommor.

Vinterns frusna blomknoppar blommar.

Hästkastanj blommar rikligt.

Stenåldersgrottan som finns på tomten behöver ingen skötsel.

Två svanar syntes på ån.

Min egen genväg.

Vår bästa tid är nu!

Rose

Ny adress

I dag har min blogg fått ny adress. Nya adress är fritidsbloggen.fi

Så småningom tar jag bort gamla adressen, allt material har flyttats till nya adressen, tack och lov. Har fått hjälp av min nya support.

Ska komma mig igång och skriva någonting vettigt snart. Lite spännande alltid att skriva på ny sida, det skall det vara, en ny liten utmaning.

/ Rose