4 februari -10 grader

Det var i går då det var första riktiga vinterdagen. Jag gick emot soluppgången och det var så vackert och friskt i kinderna. Dags att det fryser på och snön lagt sig på marken.

Fast jag gillar allra mest barmark, gick jag ändå med glädje och det knakade under kängorna. Det är behövligt på många sätt att vi får ha ordentliga minusgrader, ännu kallare kan det också bli.

Nu börjar jag vara på slutrakan med boken GUNILLAS man FÖRSVANN, har bara några blad kvar. Ska jag ge betyg får den 4 av 5 poäng.

Gunilla var en riktig kämpaanda, en inspirerande kvinna som skötte allt och det mesta. Lite trögläst i början, som de flesta böcker. Tycker den är lite överreklamerad, men vi tycker så olika vi människor. Har ni läst den? Den är värt att läsas.

 

Döm aldrig ett omslag efter dess bok.

Rose

En riktig hälsovecka

Från Norrvalla till Boberget

På tiden att jag kom mig till Boberget igen. Det var så länge sedan. Jag fick frågan om jag varit dit förr, det hade jag nog, minns att jag gått dit i grupp någon gång för länge, länge sedan.

För mina vandrarkompisar var det vardagsmat, jag hade nog inte hittat ensam där, fast vandringsleden var utmärkt med både färg och beskrivning. I ungdomen både motionerade och skidade jag där, träden har växt och allt kändes som främmande och nytt.

”Det var så fint, så fint – och jag tog inte ett ända foto. Det var underligt av dig, svarar mannen”.

Vandringsleden fortsatte vidare där vi svängde. Det blev en riktig lagom promenad längs stigar, klippor och en del hala vägar.

Jag hade sällskap av två andra motionärer och två hundar, Bamse fick träffa en ny kompis i samma ålder. Det gick hur bra som helst och de kunde springa fritt hela tiden.

Vi hade gått 8 km när vi kom tillbaka och hundarna hade säkert en längre sträcka i bagaget med sina svängar in i skogen.

Det blev 3 timmar och ordentligt med motion för hela kroppen. Vi klättrade högt och lågt, gick över spångar, klättrade på stegar både upp och ner. Inte minst skratt musklerna fick sig en ordentlig omgång.

Bamse får stå för foto, från söndagens picknick här hemma på berget.

Tillbaka till början av veckan var jag till simhallen och simmade en timme. Har hunnit jobba lite och varit på 90 – års kalas. En hög och aktningsvärd ålder.

I slutet av veckan kom jag mig till Vasa simhall och simmande, där blev det 1 km i ett sträck, både bröstsim och ryggsim. Trött och nöjd efteråt. Vilken simhall, det är så roligt att simma där, får sträcka ut sig efter 50 meters bassängen.

Men än har jag inte hunnit cykla den här veckan, den är inte slut ännu. Fast jag känner mig nöjd att vila nu tar det inte länge förrän jag känner suget efter mera motion.

Vilken vecka och en bra dag.

Rose

31.12.2019

Gamla året tar just slut, nya är på kommande.

Jag brukar inte ge nyårslöften, nu ska jag ge ett i hemlighet. Ett nyårslöfte i positiv riktning, känns både roligt och spännande. Skall ni ge hemligt nyårslöfte?

Året 2019 har gått så fort, allt går med ilfart nu för tiden. Det hann bara bli vitt på marken och lika hastigt blev det mörkt igen. Kanske kommer det mera snö ännu, efter en stund, efter ett år. Vem vet.

Barnbarnen hade åkt pulka dagen innan, där fanns endast pulkorna kvar följande dag, ingen snö. De hann ha roligt i blidvädret byggde också en snögubbe. Snön är som barnbarnen. De tar och de ger.

En frusen Kastanjen frukt fick bli näsa, för vi hade just ätit rivna morötter till lunch.

 

Gott Nytt År 2020!

Rose

Mitt i helgen.

Och julen blev vit, precis lagom till jul började det snöa.

Julens högtid har varit tre dagar långa. Lugnet börjar infinna sig. Det är tyst, jag hämtar andan och hör klockan klämta bredvid mitt öra. Det är mörkt fast det är ljusare där ute, snön har lyst upp världen.

Ingvar var på sitt första skidpass för säsongen. Jag nöjde mig med ett cykelpass och lite gym på det. Känns bra att fortsätta med träning och motion, speciellt nyttigt efter all julmat vi frossat i oss.

Hälsade på vid gravgården. Tände ljus och plockade bort utbrunna ljus. Där var det tyst lugnt och fridfullt.

 

Tänd ett ljus och låt det brinna!

Rose

Tisdag 17.12.2019

Går alltid ut, vill alltid ut, fast det kan kännas motsträvigt ibland. Vill inte komma mig in, vill allra helst vara ute. Vädret tillåter att gå överallt att vara över hela linjen.

Det doftar gott i skogen och är så vackert. Kan inte tro att det är en vecka kvar till jul. Stora snöflingor falla, det blev helt vitt före vi var hemma igen.

Inne i huset doftade det nybakat, den aromen andades jag in på förmiddagen. Bara goda och hälsosamma fläktar!

 

Gillar vädret!

Rose

Luciadagen

Luciadagen – redan. På onsdag kväll firade vi lucia i kyrkan när skolbarnen hade julfest. Vi fick höra då barnen sjöng så vackert och läste sina verser. Så fint att se då barnbarnen gick fram till mikrofonen och modigt läste klart och tydligt.

Skönt väder det är där ute, så behagligt i kinderna. Vi gick vår runda och sedan hem genom skogen, njöt av både blåbärsris, lingonris, mossa och granarna var så vackert gröna.

Bamse hade svårt att hålla tillbaka då han hade chans att springa i vattnet ner i dikten. Sedan blev det bra med en tjock frottéhandduk här hemma.

Vi njöt av skogens doft!

Rose

7 december och amaryllis blommar.

Amaryllislöken har slagit ut i blom. Tycker så om den.

I dag är det inte lika lätt att få en amaryllislök att blomma om igen som förr i tiden. Några gånger kan det lyckas.

Om sommarn ställer jag ut den i halvskugga och när jag sedan tar in den igen om hösten brukar det ofta komma upp fina knoppar. Den gillar att stå ute i sommarvärmen.

Minns förr i tiden då blommade amaryllisarna om och om igen, år ut och år in. Runtomkring stam löken brukade små lökar komma upp som sedan blev flyttad till ny kruka och småningom kom en ny vacker blomma upp. Det var den härdigare sorten. I dag är det mera slit och släng.

Vacker är den så länge det varar.

Det återstår 24 dagar av året!

Rose

In i december

Och tiden går snabbt. Som det alltid gör i november och december. Alla julförberedelser tar sin tid. Inte undra på att det bara är måndagar och fredagar.

I dag är det  tredje december och vädret är det bästa tänkbara den här årstiden. Ser ut att bli lite kallare, nu visar mätaren – 6,7 grader.

Gick min traditionella morgonrunda. Det är så  skönt att få gå i mörker. Jag ser ingen och ingen ser mig.  Pannlampan är ett måste för väglaget kan vara lömskt.

Genom köksfönstret syns solen komma upp i dag igen och några solskensdagar har vi haft innan.

 

Se möjligheter i stället för omöjligheter!

Rose

Solen bakom molnen.

I dag syns solen långt bort om molnen, får se om den orkar visa sig. November är en mörk månad, det har varit både regn och snö, snart har flingorna skvalat bort.

Jag går ut på promenad med min Bamse flera varv om dagen och han är så glad, dubbelglädje. Och alla gånger är det lika roligt att komma in tillbaka. Frisk luft och motion gör så gott.

När du inte orkar. Orkar jag för Dig!

Rose

Allhelgonahelg.

Söndagen började med en frisk 5 km stavgångspromenad och avslutades med 13 km cykling. Det börjar bli kyligare nu och det drar från cykelstången så fingrarna blev lite kalla.

Svänger nästan alltid ner till ån före jag far hem. Det är en njutning att se på vattnet och fåglarna. Svanarna simmade också längre fram fast det nästan inte syns på fotot. Det gäller bara att ta sig varligt fram för att inte skrämma iväg de som finns där. För det mesta glömmer jag det, sen ser jag att de simmar snabbt iväg och då är det redan för sent.

Löven har fallit och båtarna börja vara upptagna. En dag i taget närmare nästa sommar.

 

Hösten fryser.

Rose