En riktig hälsovecka

Från Norrvalla till Boberget

På tiden att jag kom mig till Boberget igen. Det var så länge sedan. Jag fick frågan om jag varit dit förr, det hade jag nog, minns att jag gått dit i grupp någon gång för länge, länge sedan.

För mina vandrarkompisar var det vardagsmat, jag hade nog inte hittat ensam där, fast vandringsleden var utmärkt med både färg och beskrivning. I ungdomen både motionerade och skidade jag där, träden har växt och allt kändes som främmande och nytt.

”Det var så fint, så fint – och jag tog inte ett ända foto. Det var underligt av dig, svarar mannen”.

Vandringsleden fortsatte vidare där vi svängde. Det blev en riktig lagom promenad längs stigar, klippor och en del hala vägar.

Jag hade sällskap av två andra motionärer och två hundar, Bamse fick träffa en ny kompis i samma ålder. Det gick hur bra som helst och de kunde springa fritt hela tiden.

Vi hade gått 8 km när vi kom tillbaka och hundarna hade säkert en längre sträcka i bagaget med sina svängar in i skogen.

Det blev 3 timmar och ordentligt med motion för hela kroppen. Vi klättrade högt och lågt, gick över spångar, klättrade på stegar både upp och ner. Inte minst skratt musklerna fick sig en ordentlig omgång.

Bamse får stå för foto, från söndagens picknick här hemma på berget.

Tillbaka till början av veckan var jag till simhallen och simmade en timme. Har hunnit jobba lite och varit på 90 – års kalas. En hög och aktningsvärd ålder.

I slutet av veckan kom jag mig till Vasa simhall och simmande, där blev det 1 km i ett sträck, både bröstsim och ryggsim. Trött och nöjd efteråt. Vilken simhall, det är så roligt att simma där, får sträcka ut sig efter 50 meters bassängen.

Men än har jag inte hunnit cykla den här veckan, den är inte slut ännu. Fast jag känner mig nöjd att vila nu tar det inte länge förrän jag känner suget efter mera motion.

Vilken vecka och en bra dag.

Rose

Trettondagspromenaden.

Friska tag på fem km.s promenad. Bamse var på humör och stannade bara några gånger för närmare doftinformation. Så jag fick min vilja igenom.

 Ångrar att jag iddes stanna och höra på falska informationer i dag, det tog tillbaka och drog tillbaka. Stackars folk, säger bara det. Vad fattas?

Men jag lärde mig också någonting, nästa gång stannar jag inte, det gäller att vara modig och göra det jag är ut för. Motionera samla nya krafter och andas in ny frisk luft.

Jag värdesätter att träffa folk och växla några ord. Men struntprat undviker jag lyssna på hädanefter.

Man får inte vara för snäll här i världen, hela tiden ha skyddslappar på, det gäller bara att vara på alert och vara beredd, vad som väntar runt hörnet.

Det känns bättre redan och jag visste redan då hur snett allting lät.

Har ändå så svårt att förstå. Jag vill alla väl, ser bara bra, vill minnas det bästa. Men det finns elaka människor.

Det smakade gott med Ingvars stekta leverbiffar när jag kom hem.

Så där är väl livet.

Rose

Luciadagen

Luciadagen – redan. På onsdag kväll firade vi lucia i kyrkan när skolbarnen hade julfest. Vi fick höra då barnen sjöng så vackert och läste sina verser. Så fint att se då barnbarnen gick fram till mikrofonen och modigt läste klart och tydligt.

Skönt väder det är där ute, så behagligt i kinderna. Vi gick vår runda och sedan hem genom skogen, njöt av både blåbärsris, lingonris, mossa och granarna var så vackert gröna.

Bamse hade svårt att hålla tillbaka då han hade chans att springa i vattnet ner i dikten. Sedan blev det bra med en tjock frottéhandduk här hemma.

Vi njöt av skogens doft!

Rose

Solen bakom molnen.

I dag syns solen långt bort om molnen, får se om den orkar visa sig. November är en mörk månad, det har varit både regn och snö, snart har flingorna skvalat bort.

Jag går ut på promenad med min Bamse flera varv om dagen och han är så glad, dubbelglädje. Och alla gånger är det lika roligt att komma in tillbaka. Frisk luft och motion gör så gott.

När du inte orkar. Orkar jag för Dig!

Rose

Vi gick i morgondiset.

Med den här, min bästa vän Bamse är det alltid roligt att gå på promenad. Även om han har egna tankar och funderingar, fungerar vi bra ihop.

I morse gick vi tidigt, tidigare än vanligt. Han blir alltid så glad när jag kommer med kopplet i handen på morgonen,  då vet han att det blir en längre morgonpromenad.

Det var disigt och fuktigt och det kunde inte bättre bli, fuktig luft att dra in i lungorna. Tranorna tutade högt bredvid vägen, vi gick och bara gick. Nu är det bättre att gå, för värmen har satt gränser de veckor som varit, då vill jag inte utsätta honom, onödigt att gå till ingen nytta.

 

En sann vän!

Rose

Påskhelgen 2019

Så här såg det ut på båtplatsen före påsk. Det har varit ganska kallt och islossningen har gått långsamt framåt. Å andra sidan är det ingenting att komma fram till kalla byggnader som stått tomma hela vintern, det tar en god stund innan kölden går ur husen. Kommer värmen värms allt upp på en gång och då hinner man knappt med allt som väntar.

Det är som en bomb slår ner på våren, då är det roligt att röja och städa både inne och ute, lite kyligare väder jobbar jag bäst i. Blir det varmt nu kommer det garanterat ett bakslag lite senare, så brukar det oftast vara.

Även om bastun och ett dopp i havet är vad jag ser framemot.

Bamse väntar också att få börja simma, i brist på havet och saltvatten hoppar han ner i källan så fort vi går förbi.

Uppiggande med vackra påskfjädrar, det tyckte också vår nyfikne katt som genast välte omkull vasen,  bästa alternativet var att ställa den i fönstret där får den vara i fred och är vacker.

Påskhäxtgodiset räckte just och just till, hade fler häxor kommit hade jag fått börja söka efter mera i något annat lager.

Tussilago är bedårande vacker varje vår.

IMG_20190421_083656_416

Överraskningar av barnbarnen.

 

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!

Rose

Vackert i dag.

Det är lätt att lockas ut i sådant solskensväder som det var i dag, men blott ute där vinden slapp att blåsa var det riktigt kallt. Det går bra bara att vara utrustad med ordentliga kläder. Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder, som farbror Melker sade, så sant han hade, helt riktigt. Han hade många kloka och roliga uttryck.

Skaren höll men inte inne i skogen, där vi var på väg över berget, började den helt plötsligt ge vika och vi var tvungen att vända om. Spelar ingen roll tänkte jag, det är vackert nog vart än vi vänder oss i dag, räknade med att fylla på D-vitamin förrådet också. Det är inte hur man har det, det är hur man tar det.

 

Bamse fick maten lite tidigare i morse och var beredd på att gå hem vilken minut som helst, för att kompensera middagstiden. Han har en inbyggd mat- och sovtids klocka, som han sällan rubbar.

 

Det var bara det jag tänkte säga.

Rose

En räv kanske.

Vi var ut och gick i byiga vädret. Det gjorde bara gott, friskt på kinderna och efter det gym, töjning och stretchning.

En km hemifrån iakttog vi djuret som sprang på åkern, verkade hungrig och jagade bland annat en kråka, där kammade den noll.

Den såg oss och efter det började den springa, kom bara närmare och närmare, så småningom försvann den in i skogen tillbaks, det var nog lika bra det. Det var så pass mycket trafik efter vägen så dit verkade den inte vara intresserad att komma. Började faktiskt undra vad det var för någonting som var så intresserad av oss, kändes lite obehagligt. Tror ändå det var en räv som var nyfiken av sig.

 

Djuret såg på oss och vi såg tillbaka eller tvärtom.

Rose

Hållas på fötterna.

Dagarna går, veckor, månader och år. Jag hinner knappt med.

Glad över mina spikskor, utan dem kunde jag inte ens gå ut i halkan. Nu kan jag gladeligen gå var som helst, med vilket underlag som. Ändå tar jag det varsamt och ser mig för, allt kan hända på en isig byväg.

I dag var vi allena på promenad, vi njöt av tystnaden och det är varmt ute, +3 grader, i natt har det regnat. Vi träffade bybor på vägen, alla med varsamma steg i halkan.

Veckan som varit har vi haft besök av barnbarnen från södra Finland som haft sportlov, en vecka tidigare än här. Vi hann både simma och vi var utomhus en hel del. Promenerade med Bamse och pratade, ventilerade och funderade.

Se upp i backen, annars far det neråt tillbaks snabbare än uppåt.

Dags att söka sig in och vila.

 Ser ut som våren bara vi svängde av på vår gångstig.

 

Värt att välja stig!

Rose

Djurens förmåga.

Att djur är kloka är knappast något nytt. Ändå blir jag ständigt överraskad över vår hund Bamse, hur mycket han förstår vad vi pratar om. När jag förklarar för honom vad jag har på hjärtat, ser har knappast på mig, bara sneglar med ögonen lite grann, som jag kanske då uppfattar som han tänker på något annat. Han vill kanske bara att vi skall gå ut och tycker att jag tjatar i onödan. Kanske bättre att tjata för mycket än för lite – tänker jag.

Det var halt när vi var ute i dag, sandat var det, ändå fläckvis kan det finnas osynligt farlig isfläckar. Vi var extra noga och ville bara ta det försiktigt, inte halka. Men Bamse han hade allt på klart, ännu mera än mig, han gick så vaksamt, bara väntade och kollade hur det går, han läste av mig från början till slut.

Det borde jag ha vetat från början, fast läget var isigt.

 

Inomhus är det inte halt, kändes tryggt och bra att gå över köksgolvet när vi kom in tillbaka, utan att veta att det finns isfläckar som kan ställa till det för en.

 

Så är isläget!

Rose