En dag år 1975

Händelse för 44 år sedan.

I dag stod jag och barnbarnet och väntade vid övergångsstället i Vasa stad. Han blev fingerfärdig medan vi väntade på gröna gubben och spekulerade över hur han skulle göra för att trycka på knappen för att fotgängare skall gå över.

Alltid när jag går över det övergångsstället i stan, drar jag mig till minnes hur det var då jag hade bråttom, skulle spara tid för att hinna till skolan. Jag hade en håltimme och skulle uträtta ett ärende, tyckte jag kunde snabbt springa över fast röda gubben visade upp sig.

Det gick bra ända tills jag kom över, då dök herr poliskonstapel upp från ingenstans och bad mig följa med i (mustamaja)  som vi säger, på svenska polisbilen.

Det kändes väldigt, väldigt pinsamt, jag hade smitit över olagligt, inga bilar som syntes till. Det ser jag folk som gör ännu och det ser ut att gå bra. Men jag lärde mig på en gång och aldrig mer!

Böterna blev inte kostsamma eftersom jag var studerande, blott 18 mark. Det var inte för beloppet men jag kände hemsk obehag att vara tvungen att sitta i patrullbilen.

Till lektionen kom jag försent. Så var den dagen. Nu för tiden går jag rätt sällan i stan, men händer det och mot den positionen, påminns jag alltid om det. Varför jag hade så bråttom och inte kunde ha sparat ärendet till ett mera passande tillfälle kan jag ju alltid undra.

Bråttom till skolan och samtidigt gick jag i livets skola.

Rose

2 thoughts on “En dag år 1975

  1. Vi är nog många som gjort som dig, men inte åkt fast, så den dagen hade du nog lite otur, men kanske också lärde dig en läxa för framtiden.
    Jag går ofta mot rött ljus,men inte när jag har barnbarnen med mig. Vill ju då föregå med gott exempel. Fast tänker ofta på att andra barn kanske ser mig, ger lite dåligt samvete.
    Ha det bra!

    1. Ja då barnbarnen är med får man vara mera skärpt hur man uppför sig. Men att gå mot rött ljus gör jag inte om. Barn gör ju inte som vi säger utan som vi gör.
      Ha det bra du med!

Lämna ett svar till Rose Avbryt svar