Vi får hjälpa djuren.

De är ju också själar.

Med ett stark smäll krockade sparvugglan i fönsterrutan, jag hade just precis satt mig ner på en stol på insidan. Lika hastigt flög jag upp tillbaka och förstod snabbt att en fågel säkert ligger nedanför på utsidan.

Där låg den med bara ryckningar i kylan. Försiktigt tog vi hand om den, satte värme runtomkring  och så småningom börjar den röra på huvudet igen. Det tog en längre stund förrän det ena ögat öppnade sig.

Det var roligt att följa med utvecklingen och se hur den sakteligen piggnade till. Min teori är att det inte tog på det känsligaste stället i huvudet, då hade den inte klarat en så hård smäll.

Det är inte första gången en uggla krockar med fönsterrutan här. Alla har inte klarat sig lika bra. Jag spekulerar lite i hur det kunde ha gått om den hade lämnat liggandes ensam där i kölden.

Det var ömsesidig glädje att kunna se då den flög iväg, först till en närliggande björk och därifrån vidare inåt skogen.

Hoppas den hör av sig och förhoppningsvis tar det försiktigare med fönsterrutor i eftervärlden.

 

Fri som en fågel

Rose

Kommentera