Sjöjungfrun och stenen

Dagen är slut, kvällen anländer. Jag sitter fridfullt i nattens tysta timmar, beskådar vår vackra utsikt vid sjön. Plötsligt dyker sjöjungfrun upp framför mina ögon.

Hur länge har den funnits där, har jag bara inte sett den. Stenen har funnits där i oändlighet – före vår tid.

Ett svallande ljust långt hår, två mörka ögon, en leende mun och kroppen som försvinner sakteligen nerför stenen som i en fena.

Kan ni se sjöjungfrun?

Bra plats att dricka kaffet i skydd för nordanvinden.

Det var en populär lekplats när barnen var små. Sprungit upp och rutschade ner på andra sidan. Den tiden var stenen fullspäckad med leksaker, servisar, ofta blev vi bjudna på någonting ätbart som barnen hade hittat i naturen.

Njuter av brasans värme och sprakande ljud.

Efter en mulen och duggregnig dag gick solen ner långt borta i havet.

Naturens under!

Rose

4 thoughts on “Sjöjungfrun och stenen

    1. Vad roligt att du kunde se sjöjungfrun, tydligast är hon på plats. Det är helt underbart här! 🙂
      Tack samma till dig!

    1. Vad roligt att du såg sjöjungfrun. Ja, det tror jag att du skulle trivas med och sjöjungfrun hade du upptäckt för länge sedan.
      Många minnen dyker upp hela tiden, barnen var små när vi byggde där. Håller hårt i sommaren och vackra kvällar och njuter allt jag kan. 🙂
      Kram Rose

Kommentera