Sjöjungfrun och stenen

Dagen är slut, kvällen anländer. Jag sitter fridfullt i nattens tysta timmar, beskådar vår vackra utsikt vid sjön. Plötsligt dyker sjöjungfrun upp framför mina ögon.

Hur länge har den funnits där, har jag bara inte sett den. Stenen har funnits där i oändlighet – före vår tid.

Ett svallande ljust långt hår, två mörka ögon, en leende mun och kroppen som försvinner sakteligen nerför stenen som i en fena.

Kan ni se sjöjungfrun?

Bra plats att dricka kaffet i skydd för nordanvinden.

Det var en populär lekplats när barnen var små. Sprungit upp och rutschade ner på andra sidan. Den tiden var stenen fullspäckad med leksaker, servisar, ofta blev vi bjudna på någonting ätbart som barnen hade hittat i naturen.

Njuter av brasans värme och sprakande ljud.

Efter en mulen och duggregnig dag gick solen ner långt borta i havet.

Naturens under!

Rose