Göra en sak och tänka på en annan.

 

Som vana dricker vi eftermiddagskaffe ur blåa kopparna som börja ha några år på nacken. Färgen och storleken har jag tyckt om och så går de att diska i diskmaskin.

Otaliga gånger har jag tänk, det börjar bli dags att plocka bort dessa koppar och byta till något annat, när vi nu ändå har muggar av alla valörer att välja på.

I dag när jag dukade stod senaste Mumin muggen lägligt till, som Ingvar fick på en föreläsning i april. Jag tog hastigt den och en annan i samma storlek och tänkte nu skall vanan brytas.

Ingvar putsade båten och vi drack kaffe ute i sommarvärmen, mätaren visar 35 grader, pust – för varmt.

När jag just avslutade min andra kaffekopp, kom jag på att det var min gamla kopp jag höll i handen. Jag stirrade på kopparna och frågade om han hade hämtat de blåa kopparna. Nej, det hade han inte, han trodde att jag väntade på eventuella gäster som skulle dricka ur de nya muggarna.

Där fick vi oss ett gott skratt. Snabbt och rutinmässigt hade jag ryckt åt mig de gamla kopparna, utan att jag visste om det. Han tröstade mig – det kan hända den bäste!

De flesta saker gör vi väl rutinmässigt utan att ens tänka på det. Knack, knack!

 

I morgon skall jag komma ihåg nya muggarna!

Rose