Vi var lika och olika.

Ställde mig på stolen framför solen. Roligt att den tiden äntligen är här. Kände solens varma strålar mot ansiktet. Barnbarnet kom cyklande förbi, svänger in ställer cykeln i snödrivan, med några steg kommer han springande – så lik sin pappa han var – sätter sig i den andra stolen och vi konstaterade att våren är här.

Han  hade varit och kollat isläget, det var samma som i går, då konstaterade jag – tjock is ännu. Det gör ingenting det är bara vi som iakttar våren.

Flyttfåglarna anländer flockvis och vi hann byta några tankar, funderingar och lika snabbt som han kom, hoppar han på cykeln och försvann, endast på bakhjulet cyklade han iväg på glashala byvägen. Jag hann inte säga något, det ända jag gjorde var att öppna och stänga munnen. Där var vi allt olika, jag väntar tålmodigt på barare vägar och då tänker jag cykla på båda däcken.

  24 mars 2019

15 mars 2015

Tankar om våren!

Rose

Våren är en brytningspunkt.

 

Den här tiden börjar jag längta allt mer efter våren, det är en efterlängtad årstid. Tiden då det händer något i naturen, djuren vaknar upp ur ide, allt tinar upp och det börjar röra sig på marken, första vårblommor och lökar som söker sig upp före all snö smält bort.

Minns en gång då jag hade varit på promenad till kallvattenkällan, där är det också roligt att följa med vad som händer. I vinter har en källa varit öppen, den andra igenfrusen och täckt med snö. Kanske –  hoppas den vaknar till liv snart igen och vattnet börja porla upp.

Den gången sken solen på snödrivorna, det såg lite märkligt ut där i dikesrenen, jag stannade och såg en huggorm som inte rörde sig, så jag trodde först att den inte var vid liv, den var nästan ljusblå där den låg raklång på snödrivan. Så klart måste jag kolla med en käpp och rörde i den lite, då kröp den långsamt in i en rishög alldeles bredvid. Först då förstod jag att det var faktiskt en levande orm. Brukar tänka på den ovanliga händelsen när jag går där förbi den här årstiden. Trodde knappast det var sant det jag såg.

Det hade ju varit roligt om jag hade haft kameran med, så jag kunde visa eller rättare sagt bevisa, hur ljusblå den var på snön. Blicken brukar fara ditåt när jag går förbi, ifall det skulle hända igen.

Några svanar har också redan kommit, snart får jag väl se när de kommer svävandes ovanför byn. Nu kommer vårtecknen efterhand. Snön smälter, det har farit en hel del bara från i går, nästan så det börja gå att cykla efter vägarna, för den ivrigaste cyklisten.

Varje vår är förväntans tider!

Rose

För ett ljusår bort.

För ungefär ett år sedan cyklade jag nattcyklingen på Botniahallen. En speciell känsla som både gav och tog – mest gav. Cykla på natten – då är det endast det som gäller.

Göte sköter sin hälsa, cyklar han inte i Botniahallen syns han ofta springandes på vägarna  i Oravaistrakten, senast syntes han till i dag. En bra livsstil att motionera och hålla i gång som han gör, är inte det sämsta.

Många maraton har han också sprungit i olika länder. Han har redan passerat 100 strecket och är en bra bit över och resultaten är goda. Det är bara en uns ur djungeln.

Motion är något som jag också brinner för. Nu får jag ta det lugnare, dessvärre. Kanske om något månad om något år. Vem vet. Det är bara att kämpa uppåtbakåt. Jag har inte den blekaste aning, det brukar ordnar sig.

Dagsfärskt från Vasabladet.

Göte redo för start.

Texten är otydlig förstora för läsning.

 

Det är i motvind en drake stiger!

Rose

Glashala backar och höga höjder.

 

I dag sken solen

såg den från gungstolen.

Kommando ur predikstolen

ut med dej i vårsolen.

 

En egendomlig syn

vackra moln i skyn.

Lyste över byn

 hälsosamt för hyn.

 

Ibland behöver man vara anonym

åtminstone över havregryn.

Det är bra med helhetssyn

och fodras lite disciplin.

 

Jag längtar till våren

dricker kaffe och påtåren.

Har lärt mig med åren

att hålla mig i skidspåren.

 

Är det bottenspår

tar det länge som ett år.

Hellre skida i enkelspår

med mitt barnbarn Ellinore.

 

Dom är inte från i fjol

mina gamla skidskor.

Det är märket att föredra

håller årtionden och är kanonbra.

 

Året som var jättehalt

hade jag valt och redan betalt.

Vädret var onormalt

i backarna var det jättehalt.

 

Först kändes det katastrofalt

efteråt var det helt mentalt.

 Vi var några busslass totalt

så det var socialt.

 

1997 året jag skidade Vasaloppet!

 

Rose

Vackert i dag.

Det är lätt att lockas ut i sådant solskensväder som det var i dag, men blott ute där vinden slapp att blåsa var det riktigt kallt. Det går bra bara att vara utrustad med ordentliga kläder. Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder, som farbror Melker sade, så sant han hade, helt riktigt. Han hade många kloka och roliga uttryck.

Skaren höll men inte inne i skogen, där vi var på väg över berget, började den helt plötsligt ge vika och vi var tvungen att vända om. Spelar ingen roll tänkte jag, det är vackert nog vart än vi vänder oss i dag, räknade med att fylla på D-vitamin förrådet också. Det är inte hur man har det, det är hur man tar det.

 

Bamse fick maten lite tidigare i morse och var beredd på att gå hem vilken minut som helst, för att kompensera middagstiden. Han har en inbyggd mat- och sovtids klocka, som han sällan rubbar.

 

Det var bara det jag tänkte säga.

Rose

En räv kanske.

Vi var ut och gick i byiga vädret. Det gjorde bara gott, friskt på kinderna och efter det gym, töjning och stretchning.

En km hemifrån iakttog vi djuret som sprang på åkern, verkade hungrig och jagade bland annat en kråka, där kammade den noll.

Den såg oss och efter det började den springa, kom bara närmare och närmare, så småningom försvann den in i skogen tillbaks, det var nog lika bra det. Det var så pass mycket trafik efter vägen så dit verkade den inte vara intresserad att komma. Började faktiskt undra vad det var för någonting som var så intresserad av oss, kändes lite obehagligt. Tror ändå det var en räv som var nyfiken av sig.

 

Djuret såg på oss och vi såg tillbaka eller tvärtom.

Rose