När vi minst anade.

I lugn och ro gick Bamse och jag en liten vända nerför backen, alldeles i slowmotion. Det blev inte så långt, vi svängde för vi skulle ta den riktiga promenaden lite senare. Det var så lugnt och stilla inte ett ljud hördes och när jag tittar upp står tre stycken vitsvanshjortar i hagen och iakttar oss, alldeles nära oss och vårt hus.

När det är som bäst tyst tänkte jag, då står någon där – alldeles mig ovetande. En av hjortarna sprang nästan genast iväg, de två andra väntade en stund, så springer en till bort till skogen. Den tredje står stolt och ser på oss, vi stod lika stolta och betraktar honom tillbaka. Så satte jag handen i fickan och tänkte på eventuell fotografering här, samtidigt som jag visste att nu försvinner den genast och det gjorde den.

Så vackra de djuren är. De hade säkert stått där när vi gick förbi också utan att vi ens märkte något, därför fortsatte de och frossade i grönbetet. Det rörde sig bara om några minuter alltsammans.

Här har jag också hållit hus, plockat havtornsbär inför vintern. Riktig vitaminbomb, några stycken per dag räcker gott och väl.

Har aldrig sett så stora havtornsbär förut, de tycks har haft det bra i sommarvärmen.

Rosenbuskarna är vackra två gånger, först när de blommar sedan om hösten.

Nypon.

 

Hösten är vacker!

Rose