Ett rådjur nära husknuten

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Spår av rådjuren har synts här bakom i backen. Maken sade för inte så länge sedan – när du minst anar kan du ha ett rådjur bredvid dig på gräsmattan. Så blev det nästan i dag.
Ringde och pratade med sonen och precis när jag såg ut genom fönstret skuttade ett rådjur iväg inåt backen, det blev skrämd av bybon som kom körande med bilen, annars hade jag inte lagt märke till den. Så kamouflerade de är.
Kanske bäst att vänja sig med rådjuren som skymtar runt knutarna.

På sonens villatomt häckar storkar, mycket liv för de med sig. Blyga av sig är de inte heller – det händer sig att de landar på hans båt.

Lyckans fjäril sätter sig på axeln på den som har tid att vänta.

Sparlåga med varm tekopp

WP_20150428_021

Så slog det till för mig, det som jag hört att så många andra haft. Förkylning med halsont feber och verk. Får bara finna mig i det även om jag inte skulle ha tid, inte just nu i alla fall.
Borde ju sätta värde på att få vara frisk och knoga på, först när jag hamnar att vara inne och inte orkar göra någonting, som sådana tankar smyger på så klart och tydligt.
I dag har jag sovit, vilat och haft sällskap av katterna. De uppmärksammar en nog och ser att det är något avvikande.
Feber i två dagar så i morgon vill jag vara feberfri och kry. Inte likt mig att få en sådan dunderflunsa.

ORGANIC RASPBERRY LEAF INFUSION smakar ju så gott.

På cykeltur till Rötji

Rötji

Sista vintersemesterdagen har varit fullspäckad av program. Viktigt ändå att få utöva någon sorts motion. Det fick bli cykeltur till Rötji, dit finns en viss dragningskraft. Så roligt att cykla och se sig runt där. Alltid har det förändrat någonting – någonstans. Samtidigt som jag memorerar, vem var det nu som har byggt där. Vem har flyttat dit, det är något som jag inte riktigt har koll på längre. Det flyttar så mycket nytt folk och byggs nya hus – i min gamla hemby, så jag hinner helt enkelt inte med. Förut hade jag allt under kontroll – inte mera.
Huvudsaken är ändå att jag kan besöka ställen och köra genom byn, det är hur roligt som helst och hälsa på mina släktingar där.

Någonting som ändå inte har förändras är stora stenen, så här har den stått och dinglat så länge jag minns och fortfarande hålls den upprätt.

Semester promenaden

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
PÅ promenad med Bamse.
När vi gick iväg var det snöblandat regn och hård vind, men varför skulle det hindra, kläder finns det ju. Bamse var på speciellt humör i dag. När jag skulle vända om ville han ändå fortsätta – som tur, för då såg vi tranorna.

Vi gick tillbaks den väg som vi brukade gå för länge, länge sedan. Då blev vi påmind om att det hade varit en båthamn, precis nära ån.
Gamla båtar som hade lämnats kvar och ruttnat. Men vackra.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och mitt i allt när vi var på väg hem igen började solen skina. Varför inte. Jag har ju semester.

Sjösättning – 21 april

WP_20150419_021

Så tidig sjösättning har jag inget minne av från tidigare. Inte, ne-ej.
I början av maj brukar vara tidigt – nu kom båten sig ut i vattnet redan i april.
Vi hann till villan och Bamse han simmade – några tio gånger. Då är vi sena med sjösättningen här om vi jämför oss med södra Finland. Där kom båtarna sig i vattnet ännu tidigare.

Säsongen blir ju längre nu. Okey då. Bara bryggan som skall på plats. Bara vårstädas, lite bara. Bara räfsas bort det som vinterns stormar ställt till med + några träd som hade lagt sig.

Och sen så ska vi smätta flugor och klubba krankar 🙂

WP_20150419_023

Vikingamiddag med vikingablod

WP_20150418_019

Vikingamiddagen är en klass för sig, inte likt någon annan. Alla de köttsorter smakade väldigt gott + att det var så mört att köttet föll nästan i handen. Det behövde det ju också vara med tanke på att vi åt med kniv och hand. Gott, gott, gott.

Pensionären blev firad med mat, dricka och sång.

4,2 grader i vattnet 16 april

WP_20150416_011

Vinterbadet bland en hel skock andra glada, positiva, hurtiga pingviner.
Hård vind och vithandskar var det på sjön, då är en varm bastu välkommen. När vi andra pingviner satt och svettades till maxgränsen, kommer Eva in i bastun, hon tog sin brädlapp som är skräddarsydd för att sättas upp i hörnet.
Efter att hon kastat mera vatten på kaminen, svingade hos sig dit upp i hörnet, hon tyckte det var alldeles för kallt där nere på bastulaven där vi andra satt – och svettades. Hon kan inte jämföras med någon annan, hon är en ”krutgumma” i allra högsta grad, dessutom är hennes ålder runt 90.

Om någon av oss andra skulle komma på tanken att klättra upp i hörnet, får vi nog först börja med att fråga efter hjälp.

Mossan och kottar

mossa

Mossan var precis så vacker som lilla Lucas påstod, han lade sig ner och beundrade det en lång stund. Nästa gång han gick på samma ställe beundrade han det lika länge. Han ville också att jag skulle se hur vacker det var och sedan så skulle vi stiga över det.
Så vackert var det.
Minns när jag var liten lekte vi att det var glasstrutar – bara det att det var alldeles för smått – fast modellen var perfekt.

Kottarna skulle vi inte heller trampa på. Det skulle ekorrarna ha som mat. sade han.

Han betraktade naturen vår lille gosse.

Källvatten

WP_20150408_001

Kokade kaffe på källvatten och kände mig riktigt urmodig. Påminde om förr i tiden då jag ofta blev bjuden kaffe som var kokad på källvatten. Smaken var lika speciell nu som den var då. Kaffet blir liksom mjukare och vetskapen om att jag burit hem vattnet gör ju inte saken sämre.

Eller så kan det vara som för barnbarnet, när jag frågade henne vad hon tycker om källvatten, så fick jag till svar.
Nå, det smakar ju bara vatten.