Öppet vatten längs ån 30 mars

ån 2

Då är det isfritt längs med ån. Längre ut är det flödvatten och finns fortfarande mycket is kvar. Båten väntar på vårservice och vi väntar på islossningen. Alltid lika spännande med den efterlängtande båtfärden, att få se vad som har hänt vid villan under vintersäsongen.

Och sist men inte minst – att få andas in den friska luften på sjön.

Gör som havet – våga.

Tiden går för fort

Hovbacken 2

Dagen blev längre och välden ljusnar upp.
Vart tar tiden vägen. Hinner inte med. Nej och åter nej, hinner inte med.

Barnbarnet fyllde 7 år. Han som just var så liten. Nu är han snart skolpojke och en lycklig sådan. Han var så glad och tacksam, verkligen tacksam över sina presenter. Det var så roligt att räcka fram presenten, visste redan på förhand att han tar emot med strålande ögon. ”Farmors lycka”. Lekte med sina syskon och kusiner. En alldeles överlycklig pojke som fyllde 7.

Vände iväg genom Hömossan på eftermiddagen, vägen var blöt, hal och ställvis ännu isig. Snart kommer det hål i sandvägarna. Fort men säkert händer det så mycket. Alla verser skall gås igenom.

Min Hovbacke är fin.

Tittade till min hjortfamilj

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

När vi närmade oss skogsgläntan i kväll flög svanarna därifrån. Vi hann inte se dem, bara hörde hur vi ovetande hade skrämt iväg dem.

Sedan fick vi se vitsvanshjortarna som lugnt och stilla betade ute på åkern. I kväll märkte de inte av oss. Fick stå där hur länge som helst och fota dem. Om de bara inte hade blivit så kallt om fingrarna. Sedan då vi vände och gick hemåt igen, stod de fortfarande kvar på platsen som om ingenting hade hänt.

Bamses och min kvällshändelse.

Utomhus

WP_20150322_001

Glad på förhand. I går kväll bestämde jag mig för att det får bli långlänk på söndag. Klockan var 20 min i nio när jag var på väg.
Min tanke var att rådjuren kanske är vid byns matställe nu. Det var ju -9 grader – en säker matplats för hungriga villebråd.
Inte förrän jag stod mitt emot dem och tittade på dem. (eller kanske var det tvärtom? de såg mig först) Så var de borta. Tre stycken vita svansar försvann tillbaka inne i skogen. Första gången jag såg dem på den platsen under hela vintersäsongen. Jag har ju bara en halv kilometer dit. Så. ”Kolla lite oftare!”. Såg inte en endaste gest av något annat djur på min annars långa runda.

WP_20150322_003

Det var så skön känsla att bara få fara iväg, ingenting som väntade eller någon tid jag måste passa. Springer så bekvämt jag bara kan. Tävlar med mig själv. Det känns så bra, så bra. Prioriterar fotografering på samma gång och njuter av naturen. Blir glad och lycklig av att göra något som jag tycker om och som är bra för hälsan och kroppen. Det vill jag fortsätta med. Varje dag. Nästan.
Att ibland få goda och bra kommentarer av någon vän som vet vad de talar om – det är också en bra känsla. (Dåliga kommentarer ids jag inte ens tänka på). Jag är noga vart jag prioriterar min energi.

Just nära hem igen så möttes jag av stora och små snöflingor.

Solförmörkelse 20 mars 2015

WP_20150320_005

Historisk dag.
Såg solförmörkelsen. Vacker så.

Emma fyller 12 år på denna historiska dag, det är hon så glad för mest för att det råkade vara skoldisco i kväll. Hon önskade sig nya kläder i födelsedagspresent i (v)år, hoppas det passar för kvällens evenemang.

Selma sover sin tupplur här utanför. På samma gamla vanliga stället, där hennes mamma och bröder också brukade sova.

Där är det så tyst ock stilla – endast fågelsång.

När man minst anar

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vitsvanshjorten var så kamouflerad så den syntes knappt. Inte förrän den sprang iväg. Hann fånga den lite bättre i kväll. Närmare och närmare sanningen. Om den är envis och springer iväg, så är jag ännu envisare och fotar. Kan inget annat göra när den ändå visar upp sig så fint.

Att Bamse inte är någon jakthund är ingen nyhet. Han varken såg eller hörde. Eller så bryr han sig inte. Det är väl närmast sanningen. Ligger en katt på vägrenen och gömmer sig. Så vad då? Honom stör det inte. det märker nog också djuren på lång håll annars skulle de väl ha stuckit iväg.
Viktigast för Bamse är att han får gå utan koppel på hemvägen och bära någonting i munnen. Hans viktiga uppgift när vi viker av på byvägen.
.

15 mars och svanarna på ån

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vilken vacker syn när vi gick på morgonpromenad. Klockan var åtta.
Det är alltid en överraskning att komma fram till ån. Där brukar det stryka omkring olika sorts fåglar, bisamråttor har hoppat iväg och skrämt mig. I dag var det verkligen en vacker syn när svanarna hade mellanlandat där. De brukar synas på en åker där i närheten. Vilken vacker rad som seglade omkring.

15 mars och de söker efter öppet vatten redan.

Exakt så kan det gå

WP_20150313_007

b

WP_20150313_028

Precis som alla andra lediga dagar skall jag göra så mycket.

Och nu är en viktig bit avklarad. Ut i naturen på marsmorgonen, skaren håller nu och vi gick vår vackra runda. VÅRA FAVORTISTÄLLEN. Andas in friska luften som naturen bjuder på, denna fina friska morgon. Underbart.

Helt plötsligt fick jag syn på två stycken vitsvanshjortar som skymtade i skogsbacken. Det harmar mig så att jag inte hade kameran till hands, när jag ändå hade den med. Det räcker ju inte att gå och tänka – jag borde ta upp kameran nu – ifall om. Vitsvanshjortarna väntar ju knappast på det. Fotot hade blivit betydligt tydligare då. Fick ändå fotat med telefonen, ljusa prickarna är vitsvanshjortarna.

Nöjd och glad ändå. Och nu skall jag göra någonting vettigt.

Vi syns nästa gång.

Söndagspromenad

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi gick till skogs för nu börjar det bli framkomligt att gå efter vägen där igen när isen smälter. Ingenting märkligt fick vi se fast vi hade varit borta därifrån så länge, nåja ca en månad.

Fåglarna sjöng så vacker för oss och svanarna kom också flygande – vårtecken.

Då kände vi oss nöjda och friska om kinden att sätta oss och bänkidrotta framför tv och följa med Vasaloppsåkarna. I år var det inte så hävt i den blöta snösörjan.

Året som jag skidade Vasaloppet var det kallt vid starten just 20 grader och backarna var glashala – ljusblå is i alla backar som är både stora, höga och långa.

Hann se mycket de 90 kilometerna. En glad liten kvinna som satt ensam på en sparkstötting ute i ödemarken, tror att det var hennes hus som skymtade bakom henne. Hon hade en liten skål i handen och bjöd ut bär. Hon menade säkert väl, men några kalla bär kännes bara som en droppe i havet den gången.

Nu har de lagat om spåret lite varstans och ingen snö syntes utanför i spåren.

De flesta kom sig visst till Mora i år också.

Isen knakade

WP_20150302_002

Vacker utsikt längs med ån.
Brukar passa på och promenera och åtnjuta ån på vårens soliga dagar, men denna vår får vi dock nöja oss med att stilla se och lyssna.
Hörde hur det långt ner i ån knakade och brakade – en tydlig spricka mitt efter ån som varnade oss för att hålla oss borta den.

Vägen dit var också isigt – så nog fick vi allt halka.