Så långt ögat når

Det var inte precis min största önskan, fast det hade varit det hela dagen. Det hann bli så bäckmörkt.
Klä mig passligt, helst inte för mycket ej heller för litet, lagom är bäst. När jag sedan for iväg, ja då fanns det inga hinder i vägen. Luften var så ren och skön. Höstskön.

Att motionera i mörkret gör ingenting, är inte bortskämd med någonting annat. Stortrivs faktiskt i mörkret, då får jag ta ut alla svängarna och bete mig precis som jag vill.
Ibland kan det vara bra att få vara anonymist.

Efter ett välförtjänt kvälls pass väntade bastun med tjärdoft.
Och jag blev jag både gladare och piggare. Och färgen kom åter på kinden.

Kommentera