Hällnäs backen

341,1

Alltid har den varit hög och lång – Hällnäs backen, men ju fler gånger jag kliver uppför den ju kortare blir den. Och tur är ju det.
Dagen var perfekt för en söndags jogging, 16 km sprang jag längs Hällnäs vägen.
Har roliga minnen från barndomen – från den där ”Hällnäs backen”, som vi skulle uppför. Först for vi över med färjan, på söndags utflykten. Det var ju inte precis bilen vi färdades med – nej då – Pyrkiä och Victoria mopeden – var det som gällde. Jag fick sitta bak på pakethållaren och bara hoppas att vi skulle komma upp till toppen. Kändes som vi var på väg upp för Mount Everest. Minns bara att jag satt och hoppades att mopeden skulle orka, men det gjorde den ju inte alltid, av bara spänning så brukade den ibland stanna.
Nå ja, roliga barndomsminnen i alla fall.

Nu för tiden så springer jag och cyklar uppför den.

Läste här om dagen om en äldre herreman som tyckte att han var gammal redan då han var 61 år. Nu var han några år över 90 och tyckte att 61 var ju ändå ingen ålder att prata om.

Så jag tänker fortsätta springa – springa – springa…

Kommentera